När företag rapporterar sina klimatutsläpp används en internationell standard som delar in utsläppen i tre kategorier: Scope 1, Scope 2 och Scope 3. Detta är en grundpelare i all klimatrapportering, oavsett om man följer ESRS, VSME, GHG-protokollet eller enklare rapporteringsmodeller.
För små företag är det ofta dessa tre begrepp som skapar mest osäkerhet. Många upplever dem som tekniska och svåra att förstå, men i praktiken är de ett logiskt sätt att beskriva var utsläppen uppstår och hur företaget påverkar klimatet.
Den här artikeln är skriven för att ge små och medelstora företag en tydlig och praktisk förklaring av vad Scope 1, Scope 2 och Scope 3 innebär, varför uppdelningen är viktig och hur man samlar in data för respektive kategori. Artikeln visar också varför Scope 3 blivit en central del av hållbarhetsrapportering och hur företag kan arbeta strukturerat med alla tre Scope-nivåer, även utan avancerade system.
Varför finns Scope 1, 2 och 3?
Indelningen skapades av GHG-protokollet, en global standard som används för att mäta och rapportera utsläpp. Syftet är att skapa ett enhetligt sätt att kategorisera utsläpp så att företag kan förstå sin klimatpåverkan och jämföra resultat över tid och mellan branscher. Genom att dela upp utsläppen utifrån var de uppstår blir det enklare att identifiera möjligheter att minska dem.
Scope-strukturen löser två viktiga problem. Det första är att många företag fokuserade enbart på utsläpp de själva genererar, trots att stora delar av klimatpåverkan kan finnas i inköp, transporter eller användningen av företagets produkter. Det andra är behovet av transparens. För att följa EU:s regler och kunders krav måste företag visa hur deras klimatpåverkan är fördelad, inte bara ange totalsiffror.
Vad är Scope 1?
Scope 1 omfattar företagets direkta utsläpp. Det är utsläpp som företaget själv orsakar genom verksamhetens egna fordon, maskiner eller bränslepannor. Det är de enklaste utsläppen att identifiera eftersom de sker inom företagets kontroll.
Scope 1 omfattar till exempel:
- bränsle som används i företagets egna bilar
- diesel för maskiner och truckar
- gas eller olja som används för uppvärmning
- egen förbränningsutrustning
För små företag är Scope 1 ofta relativt begränsat, särskilt i tjänsteföretag. Om företaget inte har egna fordon eller egen uppvärmning kan Scope 1 till och med vara noll. Det är helt normalt och visar att verksamheten inte har direkta utsläpp.
För företag inom bygg, logistik, jordbruk eller produktion kan Scope 1 däremot vara en stor del av utsläppen. Där är det vanligt med egna maskiner, transporter och bränsleanvändning.
Vanliga exempel på Scope 1 i små företag
- tjänstebilar som ägs av företaget
- värmepannor som drivs med gas eller olja
- generatorer
- eldningsolja i lokaler
Det viktiga är att utsläppen kommer från källor som företaget direkt kontrollerar.
Vad är Scope 2?
Scope 2 omfattar de indirekta utsläpp som uppstår från företagets inköpta energi. Det är utsläpp som uppstår vid produktionen av el, värme eller kyla som företaget använder. Även om utsläppen inte sker i företagets egna lokaler är de ändå kopplade till verksamhetens energianvändning.
Scope 2 omfattar till exempel:
- inköpt el
- fjärrvärme
- fjärrkyla
Eftersom energiförbrukning är en central del av de flesta verksamheter är Scope 2 ofta en av de största utsläppskategorierna, särskilt för kontorsbaserade företag. Att byta till förnybar energi, minska energiförbrukningen eller effektivisera lokaler är därför ofta en av de enklaste åtgärderna för att sänka utsläppen.
Varför är Scope 2 viktigt?
Scope 2 är det Scope som små företag har störst möjlighet att påverka på kort sikt. Det finns flera orsaker till detta.
Det första är att företag ofta enkelt kan byta till fossilfri el. Det andra är att energiförbrukning är mätbart och därför lätt att följa över tid. Det tredje är att energieffektivisering ofta ger ekonomiska besparingar, vilket gör Scope 2-arbetet kostnadseffektivt.
Det är också vanligt att kunder och upphandlare efterfrågar Scope 2-data som en del av hållbarhetsbedömningar. Att ha koll på energidata är därför både ett klimatmässigt och affärsmässigt krav.
Vad är Scope 3?
Scope 3 är den bredaste och mest komplexa kategorin. Den omfattar alla indirekta utsläpp i företagets värdekedja som inte ingår i Scope 1 eller 2. Detta inkluderar både utsläpp uppströms (till exempel inköp) och nedströms (till exempel användningen av företagets produkter).
Scope 3 omfattar till exempel:
- tjänsteresor
- pendling
- transporter
- inköp av material
- inköp av tjänster
- avfall
- försäljning och användning av produkter
- finansiella investeringar
För de flesta företag, särskilt små och medelstora, är Scope 3 den största delen av klimatpåverkan. Det kan röra sig om så mycket som 70–90 procent av de totala utsläppen. Detta är en av orsakerna till att både kunder och myndigheter lägger stor vikt vid Scope 3-rapportering.
De 15 kategorierna i Scope 3
GHG-protokollet definierar 15 olika Scope 3-kategorier. Små företag behöver inte rapportera alla. Det räcker att rapportera de kategorier som är relevanta.
Uppströms:
- inköpta varor och tjänster
- kapitalvaror
- bränsle- och energirelaterade aktiviteter
- transporter och distribution
- producerat avfall
- tjänsteresor
- pendling
- hyrda lokaler
Nedströms:
- transporter och distribution
- förädling av sålda varor
- användning av produkter
- slutbehandling av produkter
- hyrda utlokaler
- franchising
- investeringar
Små företag använder vanligtvis endast en handfull kategorier. Det viktiga är inte att täcka alla, utan att fokusera på det som påverkar företaget mest.
Varför är Scope 3 så svårt?
Scope 3 upplevs som svårt eftersom det ofta kräver att företaget ber om data från leverantörer eller gör uppskattningar. Det finns tre huvudsakliga skäl till detta.
Det första är att företaget inte har direkt kontroll över utsläppen. De uppstår i andras verksamheter och baseras på inköp, transporter eller produktionsmetoder.
Det andra skälet är att Scope 3 omfattar många olika kategorier. Det är därför svårt att veta var man ska börja.
Det tredje skälet är att det saknas en enhetlig standard för hur mycket data som krävs. För små företag räcker det ofta med förenklade modeller.
Hur samlar små företag in data för Scope 1, 2 och 3?
Små företag behöver en enkel och strukturerad process.
Steg 1: Identifiera vilka Scope som är relevanta
Scope 1: Har vi egna fordon eller egen uppvärmning?
Scope 2: Har vi elförbrukning eller fjärrvärme?
Scope 3: Vilka inköp, transporter och resor har störst volym?
Steg 2: Samla in data
Scope 1-data kan hämtas från bränslekvitton och maskinloggar.
Scope 2-data finns på el- och värmefakturor.
Scope 3-data kommer från inköpslistor, resedokument, transporter och avfall.
Steg 3: Dokumentera antaganden
Små företag behöver inte fullständig precision. Det viktiga är relevans och transparens.
Steg 4: Använd verktyg för att beräkna utsläpp
Klimatio beräknar automatiskt Scope 1–3 baserat på erkända utsläppsfaktorer.
Hur påverkar Scope 1–3 små företag?
Små företag påverkas främst genom kundkrav. Större företag som omfattas av CSRD behöver rapportera sina Scope 3-utsläpp och måste därför be sina leverantörer om data. Detta innebär att även företag som inte själva rapporterar behöver förstå Scope-strukturen.
För små företag kan detta vara:
- ett konkurrenskrav
- ett krav i upphandlingar
- ett krav i leverantörsbedömningar
- ett sätt att stärka sin hållbarhetsprofil
Genom att ha kontroll på Scope 1, 2 och 3 blir företaget mer attraktivt som leverantör.
Hur minskar företag sina utsläpp i de olika Scope-nivåerna?
Minska Scope 1
Byta till el- eller hybridfordon
Effektivisera maskiner
Minska körsträckor
Underhålla utrustning regelbundet
Minska Scope 2
Byta till förnybar el
Effektivisera lokaler
Byta belysning
Optimera energisystem
Minska Scope 3
Ställa krav på leverantörer
Välja klimatvänliga material
Minska tjänsteresor
Effektivisera logistiken
Minska avfall och öka återvinning
Scope 3 kräver ett långsiktigt arbete, men små förändringar kan ge stora effekter.
Vanliga misstag företag gör med Scope 1–3
Många företag gör liknande misstag när de börjar arbeta med Scope:
De tror att allt måste vara exakt från början
De samlar in för mycket data
De missar dokumentation
De väntar för länge med att börja
Det viktigaste är att skapa en struktur och förbättra den över tid.
Varför är Scope 3 extra viktigt i framtiden?
EU:s regler, kundkrav och finanssektorens krav gör Scope 3 till den viktigaste utsläppskategorin. Stora företag måste rapportera sina utsläpp i alla tre Scope, vilket skapar ett tryck på deras leverantörer.
Scope 3 är ofta den största delen av klimatpåverkan. Det är här företag kan göra störst skillnad.
Scope 3 är också en av de viktigaste delarna i ESRS E1 (klimat), vilket gör den central i all framtida rapportering.
Sammanfattning
Scope 1, Scope 2 och Scope 3 är ett sätt att kategorisera företags klimatutsläpp. Scope 1 omfattar direkta utsläpp från egen verksamhet, Scope 2 omfattar utsläpp från inköpt energi och Scope 3 omfattar utsläpp i hela värdekedjan. För små företag är det viktigt att förstå dessa tre kategorier eftersom kunder och myndigheter kommer att efterfråga denna information allt oftare.
Genom att identifiera relevanta utsläppskällor, samla in data och använda digitala verktyg kan små företag skapa en professionell klimatrapport utan stora resurser. Scope 1–3 är inte bara rapporteringstermer utan ett sätt att förstå företagets klimatpåverkan och skapa bättre affärsbeslut.
